© The naked truth

Måste säga er att det var otroligt att rida igen. Även fast jag var lite nervös till en början. Och det var grymt att galoppera. Har varit lite nojig för det sedan jag slutade rida för fyra år sedan, men det gick hur bra som helst.

Hästen jag fick från början gjorde som den själv ville, även fast jag försökte styra och ställa. Det slutade med att jag och Bea bytte häst(tack) pga att jag inte har ridvanan i mig längre. Sista galoppbacken kände jag hur min häst ville öka farten ännu mer, hon försökte även bocka men ikke, vilket jag dock inte lät henne göra. I samma veva kom Beas häst upp nästan brevid mig, vilket min häst inte tyckte om. Så hon strök öronen bakåt och vände rumpan till och försökte sparkas samtidigt som hon tog några(stora) skutt fram medan jag tappade ena stugbygeln och höll mig fast i manen. Jag blev lite skärrad med tanke på dessa år utan ridning. Och enligt Bea så har hon inte sett någon sitta så hårt och tungt ner i sadeln som jag gjorde. Jag VÄGRADE ramla av helt enkelt, haha. Men lyckligtvis hände det inge mer än så. Jo, juste.

Vi travade i en uppförsbacke, där det stod ett antal träd brevid stigen. Rätt vad det var fick jag värsta smällen rätt på knät. Och jag kan tala om för er, att det var inte skönt!! Mitt onda knä dessutom. Men jag har varit med om värre saker.

Tack för en underbar förmiddag, fisen. Det var helt underbart! :)

/S