Morsdag ♥

I dag är det ju morsdag för er som inte vet. Och just nu är jag hemma hos mamma. Dessvärre ligger hon i sängen och är sjuk. Hon berättade att hennes mage i princip har gjort uppror. Stackars min mamma :( Men hon berättade även att hon känner sig lite bättre i dag, då allt startade i går/i natt. Jag har i alla fall lagt ett brev bredvid sängen. Ett brev där jag har förklarat hur jag känner och jag berättar även att jag är evigt tacksam för allt hon gjort. Jag hoppas det kommer glädja henne. Och mamma, jag älskar dig. Innerligt!

I går fiskade Rickard med sin bror och Sebbe. Rickard fick upp tre ganska stora gäddor. Han är duktig han. Jag förstår dock inte hur han kan tycka att det är så himla roligt att fiska. Jag, som aldrig har förstått mig på det där kan ibland tycka att det är mysigt om man har bestämt sig för att stanna över en dag t ex. Då kan man ta med sig mat och dryck och bara njuta. Men att stå i spöregn, åsk-och blixtväder(som R gjorde förra sommaren) är verkligen ingenting för mig. Men brinner man för något så gör man väl det, haha. Är i alla fall glad över att han kan umgås på egen väg, utan mig.

Min låtsaspappa har tänkt att bjuda på lasange. En berömda lasangen. Ska jag vara riktigt ärlig blir jag lite hungrig bara jag tänker på det, haha. Hoppas mamma bara kan medverka under middagen.

Nej, nu måste jag plugga. Mitt liv består endast av läroböcker just nu. Roligt va?

Blä

I skrivande stund sitter jag hos min käre mor. Jag har precis käkat en skål naturell yoghurt med bananskivor i. Får se vad min mage säger om allt laktos. Lätt värt det i alla fall.

I dag är det torsdag. Hur underbart som helst. Skolan är snart slut för min del. I alla fall min vistelse på Rönninge gymnasium. Jag ska dock plugga vidare när jag jobbat några år. Jag börjar dessutom sommarjobba snart. Det ska bli otroligt roligt och spännande. Äntligen får jag också komma ut i vuxenvärlden.

Jag känner att jag är i behov av en förändring. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Jag är dock väldigt glad över att bo i Södertälje. Det känns en aning befriande att slippa allt snick-snack som försigår i Salem. Det enda jag verkligen saknar är självklart min familj samt mina riktiga vänner.

Jag känner att jag återigen har kommit till ett stopp här i livet. Jag vill att något stort ska hända. Något roligt, självfallet. Någon måste hända innan jag blir galen. Jag bara kanske behöver en paus här i livet? Vara helt för mig själv under en tid och bara tänka. Jag vet faktiskt inte. Jag ogillar verkligen att inte veta. Att inte veta vad som är på tok, att inte veta vad jag kan göra åt problemet. För jag anser att det är ett problem. När man mår mindre bra över något, är det väl ett problem? Ja, jag vet inte. Jag vet ingenting just nu.

Jag kanske bara behöver få känna mig bekräftad? Det behöver vi alla nångång, om inte rätt ofta. Jag har lärt mig att bekräfta mig själv, men ibland räcker inte det till. Jag vill också få fina kommentarer som "Sandra, vad fin du är i dag" eller "Sandra, gud vad duktig du är". Ibland behöver man inte ens säga något för att jag ska bli glad. Det kan räcka med ett leénde som verkligen visar att du är glad över att ha mig vid din sida, en kram som verkligen värmer eller varför inte några väl uppskattande ord.

Äsch, det löser sig som allt annat. Om inte tar jag kontakt med min personliga rådgivare(mamma såklart♥) eller tar tag i problemet själv. Måste bara fundera och komma underfund med vad problemet är.

Auf Wiedersehen!


:

Nu är det inte långt kvar tills mitt fjärde år är slut. Slut för alltid. Jag måste medge att det kommer bli otroligt skönt att säga farväl till Rönninge gymnasium för gott. Men det är fortfarande lite saker som tynger mig. Jag har till exempel inte klarat matematik A. Det betyder att jag måste läsa om kursen på komvux tredje gången gillt. Och det ger mig ångest.

Jag sitter nu, i skrivande stund med en annan ångest. Jag har tre prov som skall göras den andra juni. Prov i rättskunskap, naturkunskap och religion. Två av dessa ämnen är onödiga för min del, men jag måste läsa dem för att få upp mina poäng. Dessa tre prov innebär väldigt mycket plugg. Jag känner en oerhört prestationångest. Jag vet att jag inte kan göra mer än vad jag kan, men jag vill klara proven. Jag måste klara dem! Och för att göra det måste jag plugga jättemycket varje dag. Och det i sin tur ger mig knappt någon fritid alls. Jag har blivit tillräckligt mogen för att kunna välja bort nöjen för att jag måste plugga. Så enkelt är det.

Men det verkar inte vissa personer förstå. Jag kan inte gå ut på krogen till exempel en fredag. Jag måste plugga. Jag må låta tråkig och bitter men jag måste. Jag kan inte åka iväg nånstans och vara borta hela dagen/kvällen. Jag missar timmar då jag kan plugga. Dessa timmar är livsviktiga för mig.

När jag säger att jag inte kan för att jag måste plugga får man skit. Det gör mig oerhört irriterad. Jag hindrar inte någon från att göra något bara för att jag måste plugga.

Regnigt och blött

Så roligt att en liten själ åtminstone ville svara på dagens fråga :) Mycket trevligt Elin.

I dag mår jag jättekonstigt i kroppen. Till råga på allt regnar det som f*n ute. Mysigt, eller hur? Jag beslöt mig för att stanna hemma. Hinner dessutom plugga massvis med rättskunskap då. Nu är det inte långt kvar tills jag slutar skolan. Det ska bli så skönt!

Sitter just nu och lyssnar på en hel del gamla låtar av Christina Aguilera. Hon har en mycket fin röst och är enormt duktig på att sjunga. Avgudar hennes röst. Jag och Rickard använder oss av Spotify, som fungerar jättebra för övrigt. Men jag sökte på just Christina Aguilera och hittade väldigt många gamla låtar som jag brukade lyssna på när jag kände mig ledsen, ville återfå min styrka eller om jag bara var glad. Jag minns att jag spelade hennes album Stripped om och om igen, tills nästan så att mamma bad mig ta en paus. Jag tycker det är roligt att hitta gamla låtar som väcker gamla minnen, både bra och mindre bra minnen. Jag kan tänka tillbaka och inse att jag har mognat och blivit starkare som person. Och jag älskar't! 

Jag tycker dessutom att det är grymt att denna människa har kunnat ge mig en sån mental styrka som hon har lyckats med genom att bara sjunga. Christina Aguilera då, haha. Hon är nog en artist jag alltid kommer att tycka om.
Lägger in några låtar jag tycker om.


Hiss och diss


Jag hissar: Min pojkvän, hur präktigt det än låter. För er som vill ha en förklaring så lyder det; han är underbar, på alla möjliga sätt. Han är pedagogisk, klok och är väldigt duktig på många saker.

Jag dissar: Jag vet inte om jag har sagt det förr, men folk som snackar skit. Jag är snart 20 år och vet fortfarande folk som pratar skit bakom ryggen på mig. Jag har lärt mig att inte bry mig om sådant tjafs, men jag säger bara; väx upp!

Min nya idé

Usch, jag är fortfarande lite irriterad på grannen ovanför. Hon om någon är inte helt perfekt. Hon har skakat mattor eller något så det åkte ner en massa skit i ansiktet på mig. Och det kan jag säga er, det var inte mysigt. Jag fick nog smaka på ett och annat som samlats på deras mattor. Och vi som aldrig väsnas. Vi har aldrig haft fest, vi spelar aldrig hög musik, varesig det är helg eller vardag. Vad finns det att klaga på? Förbaskade j*vla granne. Nej, nog om det.

I dag är jag på toppenhumör trots att jag har elva kapitel i rättskunskap att läsa och ca 200 frågor att lära mig. Jag har även skickat in min projektplan i dag samt en discipline essay. Jag känner mig duktigt. Jag har passat på att ligga på balkongen och sola samtidigt som jag pluggat. Jag kan ju inte vara likblek på beachen I Kos.

Angående det "nya" jag har tänkt att börja med i bloggen har jag tänkt att starta i dag. Jag har lite dålig fantasi men jag ska börja köra med dagens fråga. Som så många andra gör. Men det spelar ingen roll :) Jag tycker det ska bli spännande att se vad mina läsare tycker. Dessutom tycker jag att ni ska börja visa er lite mer. Man kan aldrig få för få kommentarer. Dagens fråga har lite att göra med våra grannproblem.

Så, dagens fråga lyder; Vad anser ni som "oljud" i en lägenhet? Hur mycket får man låta egentligen?

Ilskna grannar

Jag ogillar verkligen otrevliga grannar. Jag står verkligen inte ut med det. Alldeles nyss satt jag och Martina ute på balkongen och rökte. Direkt när vi kom ut möttes vi av en ilsken granne som skrek att vi skulle vara tysta för hon ville inte vara uppe hela natten.

För det första, vi var inte alls högljudda. För det andra, vi spelade inte hög musik. För det tredje, vi lät inte något över huvud taget. Istället för att skrika och vara otrevlig kan man be snällt om att man antingen ska sänka musiken(om den nu är för hög) eller be oss vara lite tystare för att man behöver sömn. Denna kvinna som argt skrek åt oss har dessutom aldrig hälsat. Jag har försökt genom att se trevlig ut och försöka starta en konversation men icke. Gå och käka lite lyckopiller och och bli glad, kvinna. Ingenting av det skadar.

Jag tycker det är otroligt otrevligt. Här försöker jag, som ny granne vara trevlig och skapa ett gott intryck. Men får ingen positiv respons alls. Jag känner mig inte alls lika sugen på att bo här längre. Man måste komma överens med sina grannar annars funkar det inte.

Samtal från mamma

Jag pratade nyss med mamma i telefon för andra gången. Hon saknar mig också, sade hon. Hon sade även att jag skulle bli shoppgalen om jag var därnere. Vilken tur att jag inte befinner mig därnere just nu då. Då hade jag varit ännu fattigare än vad jag redan är. Om det nu går. Nej, men jag är jätteglad över att hon har det bra där nere. Hon berättade att hon hade köpt en present till mig och Rickard, en parfym till mig och sedan en hemlig sak som ej kan tas upp i bloggen då det ska vara en present till en vän.

I dag ska hon åka till Barcelona(jag misstog mig, hon var på helt fel sida av landet nu, så nu ska hon åka till Barcelona). Där ska hon möta Mats. Han åkte ner till henne så de kan spendera lite tid tillsammans. Hur sött är inte det? :)

Jag älskar dig mamsen.

Sista inlägget för i kväll

DAGENS KLÄDER: ett par vita shorts och ett blommigt linne.
DAGENS FRISYR: utsläppt och plattat, men lite ruffsigt.
DAGENS SMINK: mascara, foundation, rouge, solpuder, concealer och ögonskugga.
DAGENS HÄNDELSE: detta underbara väder vi hade
DAGENS LÅT: Eminem-Beautiful
DAGENS VILL HA: massvis med pengar. Har stort behov av att uppdatera min sommargarderob.
DAGENS PLANER: tvätta
DAGENS SKADA: det kunde ha slutat med en bilolycka. Jag blev halvt attackerad av ett bi vilket resulterade i att jag satt och skrek "jag får panik, jag får panik" samtidigt som gråten var nära. Ja, så rädd är jag för bin/getingar!!
DAGENS DUMMASTE: när jag slängde iväg min cola då jag upptäckt en stor spindel på min axel. Då fick jag också panik!
DAGENS DROG: värmen. Det går inget annat än att älska
DAGENS ÅTERSEENDE: hmm, vet faktiskt inte.
DAGENS ROLIGASTE: "JAG FÅR PANIK, JAG FÅR PANIK, JAG FÅR PANIK" samtidigt som jag satt och sprattlade, skrek och halvgrät. Rätt komiskt nu såhär i efterhand.
DAGENS TRÅKIGASTE: plugga rättskunskap. YEY!
DAGENS FINASTE: Rickard
DAGENS FAVVO: alla gånger jag och Rickard har skrattat åt oss själva när vi beter oss sjukt stört.
DAGENS SAKNAD: mamma. Just nu befinner hon sig i Barcelona(om jag minns rätt) och jag har alltid en tendens att sakna och behöva henne extra mycket när hon inte är i Stockholmsområdet. Blä!
DAGENS KÖP: snus och mat. Det nödvändigaste. Toapapper får vi dock inte glömma.
DAGENS GODIS: chips
DAGENS HUMÖR: jag har varit på ett strålande humör från morgon till kväll. Wunderbar.

;

So thanks for making me a fighter.



Nu börjar jag bli jävligt less

Jag är jävligt besviken på hur Rönninge gymnasium har hanterat mig och Bea som fjärdeårselever. De var väldigt benägna att ta emot oss och erbjuda hjälp. Allt från kursval till läxhjälp. Sakta men säkert började en mindre bra sida hos personalen visa sig. De har slarvat bort tre(rätta mig och jag har fel) av Beas betyg. Efter många om och men lyckades Bea fixa det, då skolan egentligen skulle haft bättre koll och mycket bättre kommunikation mellan lärarna. Och då ska vi inte ens tala om hennes två restprov i matematik A. För er som inte vet gick vi om matematik A och då klarade Bea nästan allt förutom två kapitel. Dåvarande läraren beslöt sig att hon kunde göra omprov på dessa kapitel, men när den nya läraren fick sin makt skulle hon minsann göra om hela kursen. Och gissa varför? Jo, skolan hade slarvat bort de kapitel hon hade klarat. Och inte nog med det. Skolan tar inte sitt ansvar genom att inte kontakta den gamla läraren, utan det måste minsann Bea göra genom facebook(för att det inte fanns något annat sätt).

Det slutar inte här. Både jag och Bea anmälde oss till en danskurs för att få upp poängen. Långt innan resten av skolan hade tillgång att anmäla sig. Tror ni att vi blev prioriterade? Icke. Vi blev inte ens inskriva i kursen. Jag börjar bli förjävligt jävla trött på hur de hanterar oss fyror. Jag kan glädjeligen yttra mig om att det ska bli fruktansvärt skönt att sluta den fjärde juni. För att citera min mamma, "det ska vi skåla för".

Jag är väldigt besviken på hur detta ens kan inträffa. Rekton talar alltid om hur välmående och bra skolan är. Man jag kan faktiskt inte hålla med. Jag börjar faktiskt bli lite sugen på att själv ringa skolstyrelsen. Mamma har nämligen pratat lite om det.

Bloggtorka

Det har varit lite dålig uppdatering de senaste dagarna, jag vet. Men under långhelgen passade jag på att ta det väldigt lugnt och vila upp mig. Därav ingen dator! Det var skönt. I fredags åkte jag, Rickard, Jimmy och Sofia till hennes landställe i Rimbo. Dock var vi bara där över en natt men det var verkligen avkopplande. Hur underbart som helst. Tack för det!

Jag har tänkt att börja med något nytt i bloggen för att göra det hela lite roligare. Jag tycker i alla fall att det skulle vara kul. Jag vill inte riktigt berätta än, ska fundera lite mer. Det kommer inte bli värsta grejen, men hmm, vi får se :)

Tyvärr så har jag lite bloggtorka. Det händer inte så mycket just nu mer än att jag måste plugga varje dag. Och det vill jag inte skriva om hela tiden. Ni får stå ut med att jag kanske inte uppdaterar flera gånger om dagen.

Kos-stad

Nu är allt bokat och klart. Den 28e juli åker vi älskling. Det kommer bli sååå underbart.

Ett sånt där jobbigt inlägg

Jag har länge kämpat för att få din uppmärksamhet. Jag har länge försökt få den kärlek jag vet att jag förtjänar. När jag var mellan 13-17 kände jag ett stort förakt gentemot dig trots att vi har våra blodsband. Efter alla signaler jag gett dig. Efter alla böner jag bett. Du borde förstå. Du måste inse att jag behöver dig i mitt liv. Men nu, när jag snart ska fylla tjugo, kan jag inte känna något annat än sorg. Sorg över hur jag i princip har förlorat dig. Nu har jag till och med nästan börja förbereda mig på att glömma dig. Jag vet att det kommer hända en dag. Men jag vill inte.

Det som finns mellan oss är bara ytligt. Jag känner det på långa vägar. Du är som en bekant vän till mig, men som ändå har levt med mig från min första dag på BB. Du vet hur jag fungerar från A till Ö. Du vet att när jag är ledsen eller arg vill jag vara för mig själv ett tag och bara lyssna på hög musik. När jag sedan är redo att prata om problemet söker jag själv kontakt. Du vet hur jag, Sandra Heidenfors fungerar. 

Jag känner ingen kärlek mellan oss. Jag kan inte minnas sist du sa att du älskade mig. Ska det verkligen vara så? Någon som du inte ens har blodsband till kan du säga liknande saker till. Men jag då? Är inte jag värd att älska? Hur kan det fungera i ditt huvud? Hur kan du tycka det är ok? Du är för feg.

Jag har slutat begära saker från dig. Allt från materiella ting till känslor. Jag vet att det inte är lönt att kämpa för. Det kommer inte att hända. Det är försent nu. Det vet du va? Vill du ha kvar mig i ditt liv är det dags att börja kämpa nu. Inte i morgon eller om en vecka.

När jag var sju år gammal förändrades allt. Du hittade inte på saker med mig längre, du ville hellre vara med din kärlek istället för mig, du prioreterade bort mig. Du tyckte att andra saker var viktigare. Hur kan något annat i hela världen vara viktigare än mig? tänkte jag. 

Jag har länge velat tala om hur jag känner för dig. Men jag vet inte. Kommer något förändras? Tveksamt. Du är för svag. Du är en rövslickare, om jag får använda mina egna ord. Jag kommer inte ens få några vettiga svar ur din mun. 

Jag känner mig som ett stort jävla misstag från din sida. Men jag är inte olycklig för det. Jag har ett eget liv nu. Jag har vänner, en mamma och pojkvän som älskar mig. Och dessa människor visar hur de uppskattar min vistelse här på jorden. Jag vet att de älskar mig, för dem visar det. Det är inte svårt att säga "jag älskar dig", det är inte svårt att skicka iväg ett sms och fråga hur jag mår. Men för en sån svag människa som dig verkar det oerhört svårt.

Tack för mig!

Jag, plugghäst? Nä!

Nu är jag så gott som klar med uppgiften i engelskan. Det är lite, lite jag ska finslipa på innan jag skickar in den för granskning. Bortsett från det känner jag mig nöjd, är dessutom väldigt impad av mig själv att jag gjorde den på ca en och en halvtimme. Inte så tokigt.

Nu är Rickard på väg hem från jobbet. Han ska handla lite käk så vi har ett tag framöver. Det börjar bli tomt på god mat, haha. Både jag och Rickard har tröttnat lite på fisk som vi käkade rätt ofta förut.

I morgon ska jag till skolan, om inte magen krånglar. Men jag har bara en lektion och det ska nog fungera. Resten av veckan är jag ledig så det blir långhelg för mig. Helt underbart! Ska dock plugga rätt mycket.

Ajdå

Det blev ingen skola för min del. En kvart innan jag skulle bege mig mot busshållsplatsen fick jag en sån värk i magen. Magknip och kramp. Förstår inte riktigt vad det beror på. Jag försökte gå på toa, äta och ligga på golvet. Av någon anledning så funkade det, att ligga på golvet alltså. Eller värken minskade i alla fall och jag överlevde ett samtal med Bea. Jag tror dock att magvärken beror på all prestasionångest jag känner nu. Jag får helt enkelt ta och tagga ner.

Även fast jag inte åkte till skolan ska jag jobba hemifrån. Ska skriva lite på en essä i engelskan. Ska skriva om disciplin. Vad jag anser om disciplin och vad disciplin är för mig. Det ska bli roligt faktiskt. Jag har mycket att skriva, måste bara formulera det på ett bra sätt.

Nej, här blir inga barn gjorda. Nu måste jag börja skriva.

Jag älskar dig

After all is said and done
One and one still is one
When we cry, when we laugh
I am half, you are half

I love the one we are,
Let's stand still in time
Look how far we have come
One and one still is one

Uäk!

God morgon allihopa. I morse var jag hur trött som helst när mitt alarm ville väcka mig. Jag ställde om alarmet till klockan tio istället för nio. Hade dock lite svårt att komma upp då också. Jag låg och läste till klockan ett i går. Jag har läst ca tre pocketböcker under helgen. Jag älskar verkligen att ligga med en bra bok och inte kunna sluta förrän boken är slut.

I dag blir det skola och råplugga. Uppgifter ska lämnas in, kapitel ska läsas och instuderingsfrågor ska göras. Lyckligtvis har jag bara två kapitel rättskunskap kvar, och det innefattar högst 45 frågor så det görs på högst två timmar. Jag måste även fixa instuderingsfrågor till religionen. Nej, nog om tråkigt info angående skolan.

Jag känner att jag är i stort behov av en vecka utomlands nu. Känner verkligen hur orken börjar ta slut. Nu står den där högen med uppgifter och prov mitt framför snoken på mig igen. Jag som hade lyckats bli av med den. Jag som ändå tycker att jag pluggar i princip varje dag. Men jag ska inte ge upp nu, jag ska inte ge upp alls. Det är inte långt kvar tills mitt fjärde år är över. Jag ska lyckas med bra betyg. Nu blev det ju ändå lite skolsnack ändå. Det är dock svårt att undvika då min vardag nästan bara består av skolböcker, uppgifter och instuderingsfrågor.

Nej, nu ska jag springa iväg och sminka mig. Så jag sedan kan lata mig med en kopp kaffe framför tvn.

Nostalgisk

Nästan precis hemkommen från mamsen. Det bjöds på Mats übergoda lasagne(stavning? :s). Det finns ingen som gör så god mat som honom :) Mästekocken själv!

Jag rensade även i mina gamla garderober och hittade en hel del gamla grejer. Det väcktes både jobbiga och roliga minnen. Jag hittade flera anteckningsblock som jag skrivit i hur mycket som helst. Allt från mina innersta tankar, vardagliga saker till tonårskärlek. Jag hittade även mina mest privata skrivblock. I dem skrev jag när jag mådde som värst. Jag tänker inte gå in på detaljer, men jag blev lite uppriven när jag läste igenom vad jag skrivit. Jag känner mig fortfarande lite uppriven. Dock väldigt stolt över mig själv som lyckats bli så stark som jag är i dag. Och i dag är jag lycklig och mår bra. Självklart har jag mina dagar då jag mår mindre bra, men nu lyckas jag i alla fall ta tag i mig själv och tänka "det kommer bli bra bara jag kämpar på i min egen takt". Så tänkte jag inte för ca fyra år sedan. Då kände jag att allt var hopplöst.

Jag och mamma hittade även massvis med gamla fotografier. Båda två verkade minnas det som i går. Jag tyckte det var väldigt mysigt att sitta där med mamma och minnas tillsammans. Jag saknar faktiskt lite att bo med mamma. Under mina jobbigaste tonår uppskattade jag inte henne så pass mycket som hon verkligen förtjänade, eller snarare förtjänar. Den kvinnan har gjort allt för mig, och jag står henne evigt tacksam för allt. Jag underskattade henne lite tror jag, tyvärr. Hon var sträng, men på ett bra sätt kan jag säga nu. Jag tror nog att alla vet hur de flesta var i tonåren. Jag var i alla fall lite av en rebell. Jag ville ha frihet.

Hemma hos pappa hade jag knappt några regler alls. Men de regler jag hade följde jag mig efter och skötte mig bra. Hemma hos mamma, där hade jag fler regler och jag kände, bara jag får bara ute ca en till två timmar längre kommer jag sköta det. Men icke. Då blev jag rosenrasande, men nu kan jag förstå hur mamma tänkte. Hon var rädd om mig, hon ville inte att något skulle hända mig. Jag var/är hennes lilla pingla, så som hon brukar uttrycka sig. Jag har faktiskt stor ångest över vad jag har utsatt henne för. Jag har gjort allt från att gå på våldsamma demostrationer till att inte ens komma hem om natten, utan att säga vart jag var eller vad jag gjorde. Hur kunde jag vara så dum och egotrippad? Det är lätt att vara efterklok, må jag säga.

Den kvinnan, min mamma, är den som alltid har ställt upp för mig. I vått och torrt. Och jag älskar henne så innerligt. Hon är min vän, mamma och personliga rådgivare. Vi har gått igenom mycket tillsammans, vi har klarat det mesta. Jag är otroligt glad över att jag har henne i mitt liv.


Snabb uppdatering

I kväll har vi lite besök i våran lägenhet. Just nu sitter Rickard och hans yngsta lillebror och spelar tv-spel. Han ska även sova här i natt :) Snart kommer Jossan hit också, då får jag äntligen lite sällskap.

Killar som spelar tv/datorspel är inge vidare till sällskap faktiskt. Och det vet nog alla som har suttit i den sitsen, haha. De är helt fokuserade på spelet och svarar knappt på tilltal. Men det är trevligt att de umgås lite :)

Nu har jag precis öppnat en kall öl. Pripps pure med en limeskiva i. Grymt gott! Jag har tänkt att bjuda Jossan på lite vitt vin när hon kommer. Det ska inte röjas i kväll, men trevligt ska vi ha. Ska prata tjejsnack och annat smaskigt.

Klockan tre i natt vaknade jag av att Rickard lät som bara den när jag sov. Han snarkade, det lät som ett bubbelbadkar i snoken på honom, han bökade i sängen, ja han gjorde allt för att jag inte skulle få sova. Efter vissa om och men(många knuffar och "RICKARD!!!") bestämde jag mig för att lägga mig ute på soffan. Sagt och gjort. Den soffan är inge vidare skön att sova i. Jag har fruktansvärt ont i nacken samt ryggen. Inget att rekomendera. Stackars Patrik som ska sova där i natt, hehe.

Skitsnack hör till lågstadiet, eller?

Jag har funderat på en sak ett antal gånger den senaste veckan. Jag har funderat kring vänner, skitsnack, gå bakom ryggen på sina vänner och även kalla sig lojal.

Visst, under mina tidigare tonårsår var jag väl ingen vidare "icke-skitsnackare". Självklart kunde jag säga något dumt eller säga något i stil med "gud, vilken ful tröja hon har på sig i dag". År efter år som gick började jag växa upp. Jag började inse att nu är det dags att se vilka som är mina verkliga vänner. Jag orkade inte med att höra att någon hade pratat illa om mig. Jag lät det dock inte ta för stor plats i mitt liv heller. Jag har alltid försökt undvika att låta folk trampa på mig.

Men nu, när jag snart är 20 år hör jag fortfarande skitsnack bakom min rygg. Jag tycker det är otroligt skrattretande. Jag tar inte ett dugg åt mig. Jag vet nämligen hur det verkligen ligger till. Nu har jag valt mina vänner väldigt noga. Jag kan tala om för er, mina bloggläsare, att det är väldigt få personer som jag litar på. Ytterst få. Jag har lärt mig. Jag kan inte lita på alla jag träffar. Folk snackar skit, oavsett ålder. Det kommer aldrig bli någon ändring.

Jag tycker det är sjukt egentligen. Hur människor kan bete sig. Hur de kan tro att det är ok. Hur kan dem tro att de ska bli tagna på moget och seriöst sätt. Jag menar, känns det egenligen nödvändigt att fälla en elak kommentar till en tjej som kanske har något annorlunda klädesplagg på sig? Självklart kan jag också tycka att det kanske ser lite annorlunda ut men jag yttrar mig inte på ett negativt sätt. Låt människan se ut som den själv vill. Jag har inte ett smack med det att göra.

Jag tycker själv att jag har blivit jävligt mogen. Jag pratar aldrig bakom ryggen på mina vänner. Vill jag något säger jag det rakt ut. Jag finner ingen anledning till att prata med alla andra om den personen. Jag anser mig som en lojal och omtänksam person. Självklart mot de som förtjänar det. Aldrig att jag går runt och slickar röv(ursäkta uttrycket). Jag har hellre få nära vänner än många ytliga vänner.

Mat och annat gott

Det blev tyvärr ingen middag i dag. Jimmie verkade aldrig komma hem från jobbet och han var helt okontaktbar. Martina berättade att han inte har någon mobil och skulle höra av sig när han kom hem från jobbet. Han har dock fortfarande inte kommit hem. Både jag och Martina börjar bli lite oroliga. Jag hoppas verkligen att ingenting har hänt honom. Men det tror jag inte. Han är stor och stark, haha.

Trots dessa tråkigheter(som vi måste ta igen någon annan dag?:)) åt jag och Rickard supergod middag. Fläskytterfilé, potatis och beasås. Grymt gott! Och för första gången prövade jag vitlökssmör. Fråga mig inte varför jag aldrig testat det tidigare. Men köttet smällte nästan i munnen på mig, så gott var det.

Efter middagen har vi bara legat i soffan och lagt på oss några kilon. Tidigare i dag köpte vi lite snacks. Chilinötter, chasewnötter och de nya ungsbakade chipsen. Som jag för övrigt kan rekomendera. I alla fall sweetchili sorten. Grymma chips. Det är mycket lägre fetthalt i dem också, vilken tur va? Dessvärre ligger kolhydraterna inte på samma nivå. Äh.. Lite kolhydrater har inte skadat. I rätt mängd i alla fall.

Rickard ligger och sussar så sött i soffan. Han drack två öl och decka direkt. Nej men jag förstår om han är trött. Nemas problemas. Jag känner dock att jag har lite överskottsenergi trots att jag är småtrött. Försökte få liv i Rickard för ett tag sedan men lyckades tyvärr inte. Så, om någon därute som läser min blogg har någon idé om vad man som ensam tjej kan göra, HOJTA TILL! Jag vill inte sitta still.

Av någon anledning blir jag grymt taggad på att träna.

I'm starting to get sick of you

You are so freaking awesome. NOT!

Oh god

Damn, I'm good. Nu har jag städat lägenheten från topp till tå. Seriöst, sån här städning har jag nog aldrig utfört. Det känns himla bra måste jag säga. Nu är det otroligt rent.

I kväll får vi besök av Martina och Jimmie. Vi har tänkt att grilla lite, men vi får dock se vad vädret har att erbjuda. Blir det ingen grillning lagar vi mat vid spisen istället. Det kommer bli mysigt hursom. Det är bland annat en av anledningarna till varför jag städade så galet noggrant. Martina är djurallergiker nämligen, så jag vill att hon åtminstone ska kunna andas under kvällen hon ska vara här. Haha :)

Nu måste jag kila iväg. Måste sminka mig och fixa lite annat smått.

Blir förmodligen inget mer bloggande i kväll. Ciao!

Come on

KOMMENTERA, era tråkmånsar!

Das Schule

I dag har jag bara en lektion på schemat, det är dock dubbellektion men jag överlever, haha. Eftersom att jag går med byggkillarna på engelskan så har jag inte haft engelskalektioner på ca fyra veckor då de varit på praktik. Det har varit skööönt!

>
This is how I look for today.


Tröjan är köpt på H&M för endast 150kr. Jag är väldigt glad över att jag hittade denna myströja. Köpte en större storlek så den skulle bli extra mysig.

Uppdaterar senare när jag kommit hem.


Nattinatt


Nu säger jag god natt för i kväll. Dagen har inte bjudit på något direkt spännande som bör tas upp i bloggen. Jag har endast gjort saker som varit nödvändiga.

Hela dagen har jag känt mig lite upp-och ner vilket resulterar i att jag har noll koll på allt och inget. Men i morgon är det nya tag som gäller. I morgon är det torsdag och det innebär snart helg. Jag behöver vila. Jag behöver vara lite ensam. Får se vilka åtgärder jag tar vid.

Tack för mig.

Dödsstraff i Sverige?

Vi borde införa dödsstraff i Sverige. Och jag vet att de flesta som läser detta förmodligen kommer tänka "då är Sverige inte längre demokratiskt" eller "Sverige kommer sluta i dekadens då". Men jag står fortfarande fast vid det. 

Våldtäktsmän och pedofiler bland annat har inte rätt att leva, enligt min mening. Tyvärr, men har man sjunkit så lågt känner jag att de inte är värda något annat. Jag tror inte heller på att vård kan lösa ett så iskallt och egosinnat sexualbrott.

Vad tycker ni angående dödsstraff?

Jag ogillar att titta på Efterlyst. Programmet får alltid igång mitt "diskussion-jag".

Nu: En cigg på balkongen(kan fortfarande inte snusa tack vare mina jättemysia blåsor som gör jätteont). Sen: En lång och varm dusch.

Färgglatt


Tidelag

Hello people. Dålig uppdatering, jag vet.

Jag hittade ett team på facebook för några dagar sedan. Teamet heter "stoppa hundslynan.blogspot.com". Hela idén med gruppen antas vara att ägarna vill uppmärksamma en tjej som har sex med hundar. Hon publicerar bilder och beskriver sedan hur hon har sex med hundar. Jag blir väldigt upprörd över detta. Hur kan det vara ok att ha sex med djur? Jag vet att tidelag är lagligt i Sverige "om djuret inte tar skada". Men hur i helvete kan man veta om expempelvis hunden/hundarna i detta fall tar skada? Jag tycker det är sjukt hur en människa kan känna lust åt ett djur.

Enligt min mening måste denna människa ha någon störning i huvudet. Det här är inte normalt. Tjejen som driver denna blogg kallar detta för parning. Det är väldigt grova och äckliga bilder inne på hennes blogg. Jag som hundägare skulle mer än gärna träffa denna person, öga mot öga. Aldrig att jag tolererar detta. Det är ett sjukt beteende.

Hundarna som hon "parar" sig med är helt vanliga hundar med helt vanliga ägare. Ägarna kommer tydligen hem till henne och så får hon sedan uträtta sina behov på hunden.

Jag har diskuterat lite med andra människor(som är minst lika upprörda som mig) i gruppens forum. Det har även hoppat in en lika dekadent människa och hon sympatiserar med denna sjuka människa som förgriper sig på hundarna. Och ja, jag kallar det för att förgripa sig på hundarna. Hunden kan inte säga nej.

Jag tycker att denna kvinna utnyttjar hundarna. Hon har beskrivit hur hon har börjat "runka av" hundarna. Det är att förgripa sig.

Det är så många känslor som väller inom mig när jag tänker på det här.

Det är inte lika ok att förgripa sig på ett spädbarn. Visst, det är inte inom samma ämne men ett så pass litet barn kan inte heller säga nej. Hur kan då tidelag vara lagligt? Svenska rättsystemet spottar samhället i ansiktet ibland tycker jag. Det är dags att Sverige tar sig i kragen nu!

Stackare

Nu har jag precis ätit middag. Sitter här hemma med en sjuk pojkvän. Han har 38.4 graders feber och då har han ändå tagit två alvedon. Han hade heller ingen matlust vilket jag förstår. Min lilla skrutt. Tycker faktiskt synd om honom. Han verkar helt förstörd. Ska pussa på honom i hopp om att mina pussar kanske är liiiite helande.


Min valborg

Gårdagen var helt ok. Jag och Rickard gjorde inget speciellt. Först åt vi middag tillsammans. Både förrätt, varmrätt och efterrätt. Det var huuur gott som helst! Sedan satte vi oss och vilade lite. Jag var verkligen proppmätt, kunde knappt röra mig, haha.

Sedan åkte vi till Salem och kollade på brasan. Vi åkte dit med Bea. Träffade Rickars pappa, Anna och hennes dotter. Hann även hälsa på annat trevligt folk. Efter ca en timme åkte vi hem så Rickard äntligen kunde få öppna första ölen. Vi tog det ganska lugnt i går vilket är skönt. I dag är det nog rätt många som är bakis och jag är glad för jag är inte en av dem :) Visst drack vi lite men inte så pass att vi blev fulla. Skönt! 

Jag har tröttnat lite på att ränna runt och dricka. Självklart kan man dricka med måtta och bete sig som folk, men jag vet inte. Jag börjar nog bli gammal? Eller så är det förhoppningsvis bara en "torr-period". Men är man i rätt sällskap och har bra humör kan inte en utekväll sitta fel. Jaja.

Jag har precis suttit och pluggat massvis med tyska. Jag börjar nästan tänka på tyska. Nästa tyskaprov har jag på tisdagen och det första provet fick jag G på så jag är nöjd. Känner på mig att alla prov kommer gå bra. Om inte får jag antingen göra om det/dem provet som ej gick bra, eller så får jag hoppas på att resten av proven överväger.

Nej, nu ska jag ta en varmdusch. Kanske ska bada?

Anyway.. Auf Wiedersehen. Ja, jag är mångspråkig, haha ;)

RSS 2.0