Stand by me

Jag vet inte om det här är slutet, om vi har kommit till en återvändsgränd. Men en sak vet jag. Jag vill inte vara här där jag står nu, helt desperat av respons. Jag vet inte vad jag ska säga eller vad jag ska göra för att något ska bli bra. Jag känner mig som ett frågetecken. Känner mig tömd på allt en människa någongång kan känna. Jag skulle vilja att alla mindre bra händelser bara försvann, blev raderade från denna värld, från mitt minne, från ditt.

Min kärlek till dig.. Den går inte att beskriva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0