Dag 02 – Min första kärlek
Jag vet inte var jag ska börja. Jag minns det som i går. Jag minns dock inte hur jag träffade denna kille. Jag var i 14års åldern tror jag och jag blev kär så fort jag såg honom. Om det antingen var hans utseende eller personlighet, det minns jag inte. Det var förmodligen en blandning.
Till en början var allt väldigt bra trots att vi aldrig bestämde att vi var tillsammans. Vi hade inget datum vilket inte var viktigt för mig om jag bara fick vara med honom. Just under denna period i mitt liv hade jag det väldigt jobbigt, det var mycket som hände. Det är nog en av anledningarna till varför jag mådde så bra med honom, han var som en tillflykt för mig. Han fick mig att känna att trots alla omständigheter var allting bra. Han behandlade mig som en törnrosa.
Men det vände nästan lika fort. Han hade sitt kriminella och jag mitt ickekriminella, kan man säga så? Jag ville inte blandas in i den smeten och han hade fullt upp. Jag minns alla gånger han ringde till mig och var orolig i telefonen. Någonting hade hänt, han var jagad etc. Och jag vill bara påpeka att han hade aldrig tanken att blanda in mig i det där. Han var för snäll.
Vi höll kontakten under flera år. Allt var till och från hela tiden. Han var aldrig elak mot mig på det sättet att han slog mig eller kallade mig för fula saker. Han sårade mig på andra sätt. Anledningen till att det "tog slut" var nog för att vi växte ifrån varandra, tror jag.
Jag har flera böcker från denna tid med anteckningar. Allt från tankar om just denna kille, både positiva tankar men även negativa. Jag minns glasklart hur jag skrev om hur allt rasade när vi bröt kontakten. Och jag vet att han var minst lika ledsen som mig. Jag plågade mig själv under dessa år, jag höll nästan på att få ett självdestruktivt beteende. Det berodde dock på många andra faktorer också, men han var en del av det. Jag kärade ned mig totalt i denna snubbe. Jag minns även att jag sa till mig själv att jag aldrig skulle glömma denna kille, och det har jag inte gjort. Självklart är jag inte kär i honom, jag har ju min underbara sambo nu. Men han har satt många spår i mitt liv. På gott och ont.
I dag är vi vänner som sällan pratar. Men jag vet att skulle vi ses, skulle det vara som att vi senast sågs förra veckan.
Till en början var allt väldigt bra trots att vi aldrig bestämde att vi var tillsammans. Vi hade inget datum vilket inte var viktigt för mig om jag bara fick vara med honom. Just under denna period i mitt liv hade jag det väldigt jobbigt, det var mycket som hände. Det är nog en av anledningarna till varför jag mådde så bra med honom, han var som en tillflykt för mig. Han fick mig att känna att trots alla omständigheter var allting bra. Han behandlade mig som en törnrosa.
Men det vände nästan lika fort. Han hade sitt kriminella och jag mitt ickekriminella, kan man säga så? Jag ville inte blandas in i den smeten och han hade fullt upp. Jag minns alla gånger han ringde till mig och var orolig i telefonen. Någonting hade hänt, han var jagad etc. Och jag vill bara påpeka att han hade aldrig tanken att blanda in mig i det där. Han var för snäll.
Vi höll kontakten under flera år. Allt var till och från hela tiden. Han var aldrig elak mot mig på det sättet att han slog mig eller kallade mig för fula saker. Han sårade mig på andra sätt. Anledningen till att det "tog slut" var nog för att vi växte ifrån varandra, tror jag.
Jag har flera böcker från denna tid med anteckningar. Allt från tankar om just denna kille, både positiva tankar men även negativa. Jag minns glasklart hur jag skrev om hur allt rasade när vi bröt kontakten. Och jag vet att han var minst lika ledsen som mig. Jag plågade mig själv under dessa år, jag höll nästan på att få ett självdestruktivt beteende. Det berodde dock på många andra faktorer också, men han var en del av det. Jag kärade ned mig totalt i denna snubbe. Jag minns även att jag sa till mig själv att jag aldrig skulle glömma denna kille, och det har jag inte gjort. Självklart är jag inte kär i honom, jag har ju min underbara sambo nu. Men han har satt många spår i mitt liv. På gott och ont.
I dag är vi vänner som sällan pratar. Men jag vet att skulle vi ses, skulle det vara som att vi senast sågs förra veckan.
Kommentarer
Trackback
