Dag 03 – Mina föräldrar
Ja, var ska jag börja. Innan mina föräldrar skildes var allt som det ska vara i en "normal" familj. Mamma älskade mig och pappa älskade mig. De utförde olika aktiviteter med mig och min storebror. Pappa och jag hade vår egna aktivitet. Vi brukade gå ut i skogen och bara vandra runt och leka som ett barn ska göra med sin far. Ibland kunde vi gå till fårhagen som finns vid Bondestigen i Salem. Det finns dock inga får kvar. Vi brukade mata dem med knäckebröd och ibland kunde jag blir rädd för fåren. Då höll han om mig och berättade att det inte var farligt, att de bara var hungriga. Jag minns dessa ord väl.
Jag vet inte vad som hände när de skildes. Kärleken hade väl försvunnit. Pappa träffade en ny och mamma träffade en ny. De flyttade ihop och jag fick plötsligt många fler syskon än vad jag någonsin räknat med.
Pappa slutade med åren att ens hitta på något med mig. Jag kände mig lämnad och förstod inte riktigt varför allt blev som det blev. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hände. Det är många jobbiga år jag inte ens tänker dra upp i bloggen som är alldeles för komplicerade och privata, men kort och gott. Jag tappade kontakten med min egen pappa trots att vi bodde under samma förbannade tak.
Mamma stöttade mig som en mamma ska göra. Hon har aldrig svikit mig. Aldrig. Visst, vi hade ett "uppehåll" i några år då jag var som mest rebell. Men både hon och jag visste att vi alltid kommer älska varandra. Jag vet det fortfarande. Det var en dag som jag packade mitt pick och pack och drog hemifrån. Jag kände att jag behövde frihet och utrymme. Behövde vara ifrån folk som ställde för höga krav på mig. Och det här var under den jobbigaste perioden i mitt liv. Allt hände på en och samma gång. Men under denna stund grät jag mycket och allt gjorde så ont för att jag lämnade mamma. Jag visste att jag sårade henne. Jag visste även att jag alltid skulle älska henne villkorslöst.
I dag har jag och mamma bra kontakt. Vi ses lite sällan tack vare att jag bor en bit bort och är utan körkort. Men vi försöker ringa, smsa, maila och hålla kontakten via facebook. Vi försöker också ses så ofta vi kan och orkar. Och så mycket som jag älskar henne kommer jag aldrig älska någon. Hon har gjort allt för mig och hon kommer aldrig tveka. Hon finns där när jag behöver henne och hon är ärlig mot mig. Vilket jag behöver! Ibland är det svårt att inse vad som är bäst för en själv.
Pappa och jag har dessvärre en väldigt dålig kontakt i dagsläget. Vi träffas aldrig förutom på födelsedagar och liknande. Ska jag vara helt ärlig så har jag gett upp hoppet om att återfå den relation vi en gång hade. Självklart bryr jag mig om honom men det är svårt att visa kärlek när jag inte får något tillbaka. Han har sin familj nu och hör av sig när han kan, jag får nöja mig med det. Kan inte han anpassa sig får jag göra det.
Jag vet inte vad som hände när de skildes. Kärleken hade väl försvunnit. Pappa träffade en ny och mamma träffade en ny. De flyttade ihop och jag fick plötsligt många fler syskon än vad jag någonsin räknat med.
Pappa slutade med åren att ens hitta på något med mig. Jag kände mig lämnad och förstod inte riktigt varför allt blev som det blev. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hände. Det är många jobbiga år jag inte ens tänker dra upp i bloggen som är alldeles för komplicerade och privata, men kort och gott. Jag tappade kontakten med min egen pappa trots att vi bodde under samma förbannade tak.
Mamma stöttade mig som en mamma ska göra. Hon har aldrig svikit mig. Aldrig. Visst, vi hade ett "uppehåll" i några år då jag var som mest rebell. Men både hon och jag visste att vi alltid kommer älska varandra. Jag vet det fortfarande. Det var en dag som jag packade mitt pick och pack och drog hemifrån. Jag kände att jag behövde frihet och utrymme. Behövde vara ifrån folk som ställde för höga krav på mig. Och det här var under den jobbigaste perioden i mitt liv. Allt hände på en och samma gång. Men under denna stund grät jag mycket och allt gjorde så ont för att jag lämnade mamma. Jag visste att jag sårade henne. Jag visste även att jag alltid skulle älska henne villkorslöst.
I dag har jag och mamma bra kontakt. Vi ses lite sällan tack vare att jag bor en bit bort och är utan körkort. Men vi försöker ringa, smsa, maila och hålla kontakten via facebook. Vi försöker också ses så ofta vi kan och orkar. Och så mycket som jag älskar henne kommer jag aldrig älska någon. Hon har gjort allt för mig och hon kommer aldrig tveka. Hon finns där när jag behöver henne och hon är ärlig mot mig. Vilket jag behöver! Ibland är det svårt att inse vad som är bäst för en själv.
Pappa och jag har dessvärre en väldigt dålig kontakt i dagsläget. Vi träffas aldrig förutom på födelsedagar och liknande. Ska jag vara helt ärlig så har jag gett upp hoppet om att återfå den relation vi en gång hade. Självklart bryr jag mig om honom men det är svårt att visa kärlek när jag inte får något tillbaka. Han har sin familj nu och hör av sig när han kan, jag får nöja mig med det. Kan inte han anpassa sig får jag göra det.
Kommentarer
Postat av: Anonym
åh mumin <3 du vet att jag kan fungera som din alldeles privata blogg bara ett telefonsamtal bort ?:) mi love you long time!
Postat av: Anonym
Tack underbara B! :) Det är guld värt <3 Me love you looooong time to!
Trackback
