Tomorrow belongs to me
Jag sitter och är nostalgisk för tillfället. Jag sitter och lyssnar på Hel bland annat. Det är en speciell låt som väcker så många minnen. Hel - Den Feges Lögn. Åh, jag blir nästan tårögd. Faktiskt!
Jag tänker ca tre år tillbaka, om inte längre. Vi hade vårat gäng, vi gjorde det vi gjorde. En sån gemenskap. Vi trodde vi var odödliga. När alla var samlade var vi oslagbara. Vi hade så jävla roligt när vi hade satt igång. Alla fester vi hade tillsammans, allt var så roligt. Jag längtar tillbaka. Jag vill uppleva allt detta en sista gång. Njuta av mina vilda ungdomsår en sista gång.
Jag tänker ofta tillbaka och njuter. Det finns nog inget jag ångrar, faktiskt. Det är inget jag skäms över. Dessa minnen har byggt upp hur jag är i dag. Och det är jag stolt över. Dessa tre-fyra år gjorde mig mentalt stark och det tackar jag för, mina (gamla) vänner.
Allt har förändrats så mycket de senaste tre åren. Vissa skaffar barn, vissa gifter sig, vissa bryter upp allt helt och vissa lämnar denna krets. Det är synd, men det är så det går till.
Kunde jag, skulle jag spola tillbaka tiden och uppleva dessa stunder om och om igen när jag kände att jag behövde få uppleva detta igen. Jag saknar det så otroligt mycket.
Och tänk så mycket människor man träffade. Jag vet inte hur många vänner jag hade. Jag kan inte ens räkna på mina tio fingrar och tio tår och alla bodde överallt i Stockholm. Söder om, väster om, öster om och norr om. Oavsett hur ofta man träffades så var man trevlig och lojal. Så enkelt var det bara. Själva grejen är att alla dessa människor var ens bästa vänner. Inte bara ytliga vänner. Vad hände med detta?
Nu pratar alla bakom ryggen på en. Nu har man bara några få vänner(inte för att jag klagar, men ni förstår grejen?) och knappt några ytliga. Allt var så annorlunda. Men jag antar att det är menat så här. Folk förändras, tider förändras.
Nu känner jag mig så vuxen. Jag bor med min pojkvän och hund. Jag går ett fjärde år för att fixa mina betyg. Det var mitt beslut. Inte något mamma eller pappa bestämde. Det var jag! Och det är vuxenpoäng. Och jag ska snart börja jobba. Jag ska snart fylla 20. Jag blir bara äldre och äldre. Det låter kanske som att jag har någon slags ålderkris, det kan jag väl inte påstå men jag saknar min ungdom jävligt mycket.
