© The naked truth

I går fick jag reda på att min och mammas lilla kanin har rymt. Nu under den jättekalla vintern passade mamma på att ta in honom. Han fick ha gästrummet som sitt egna rum. Mamma la in allt han behövde såsom leksaker, matskål etc. Mamma lät även kaninen springa runt på nedervåningen när mamma var hemma. Han varken bet på sladdar eller möbler(som tur var).

Men nu har han rymt. Eller ja, han gjorde det i går. Det måste ha hänt när Mats flyttade in bilen i garaget(vi har en dörr in till garaget på nedervåningen). Han har inte kommit tillbaka och han kommer nog inte göra det heller. Har en kanin varit inne under större delen av vintern så överlever den inte så länge ute i kylan. Mamma och Mats har gått runt i hela grannskapet och frågat runt, satt upp lappar och ja allt. Jag känner mig jätteledsen. Jag har ändå haft honom i ca sju år. Det kommer kännas jättetomt hemma hos mamma :(

Visst, vissa av er tycker säkert att detta är fjantigt eller fånigt. Men ni som har varit med om samma sak vet hur det känns. Det spelar ingen roll om det är en kanin, katt, fågel eller hund. Man blir fortfarande lika ledsen. Det gör ont att veta att sitt djur kanske inte lever. Han är ju min lilla ninis. Men jag sitter fortfarande och hoppas på att han har hittat ett litet krypin. Man får helt enkelt hålla huvudet högt.