Blä
I skrivande stund sitter jag hos min käre mor. Jag har precis käkat en skål naturell yoghurt med bananskivor i. Får se vad min mage säger om allt laktos. Lätt värt det i alla fall.
I dag är det torsdag. Hur underbart som helst. Skolan är snart slut för min del. I alla fall min vistelse på Rönninge gymnasium. Jag ska dock plugga vidare när jag jobbat några år. Jag börjar dessutom sommarjobba snart. Det ska bli otroligt roligt och spännande. Äntligen får jag också komma ut i vuxenvärlden.
Jag känner att jag är i behov av en förändring. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Jag är dock väldigt glad över att bo i Södertälje. Det känns en aning befriande att slippa allt snick-snack som försigår i Salem. Det enda jag verkligen saknar är självklart min familj samt mina riktiga vänner.
Jag känner att jag återigen har kommit till ett stopp här i livet. Jag vill att något stort ska hända. Något roligt, självfallet. Någon måste hända innan jag blir galen. Jag bara kanske behöver en paus här i livet? Vara helt för mig själv under en tid och bara tänka. Jag vet faktiskt inte. Jag ogillar verkligen att inte veta. Att inte veta vad som är på tok, att inte veta vad jag kan göra åt problemet. För jag anser att det är ett problem. När man mår mindre bra över något, är det väl ett problem? Ja, jag vet inte. Jag vet ingenting just nu.
Jag kanske bara behöver få känna mig bekräftad? Det behöver vi alla nångång, om inte rätt ofta. Jag har lärt mig att bekräfta mig själv, men ibland räcker inte det till. Jag vill också få fina kommentarer som "Sandra, vad fin du är i dag" eller "Sandra, gud vad duktig du är". Ibland behöver man inte ens säga något för att jag ska bli glad. Det kan räcka med ett leénde som verkligen visar att du är glad över att ha mig vid din sida, en kram som verkligen värmer eller varför inte några väl uppskattande ord.
Äsch, det löser sig som allt annat. Om inte tar jag kontakt med min personliga rådgivare(mamma såklart♥) eller tar tag i problemet själv. Måste bara fundera och komma underfund med vad problemet är.
Auf Wiedersehen!
