:

Nu är det inte långt kvar tills mitt fjärde år är slut. Slut för alltid. Jag måste medge att det kommer bli otroligt skönt att säga farväl till Rönninge gymnasium för gott. Men det är fortfarande lite saker som tynger mig. Jag har till exempel inte klarat matematik A. Det betyder att jag måste läsa om kursen på komvux tredje gången gillt. Och det ger mig ångest.

Jag sitter nu, i skrivande stund med en annan ångest. Jag har tre prov som skall göras den andra juni. Prov i rättskunskap, naturkunskap och religion. Två av dessa ämnen är onödiga för min del, men jag måste läsa dem för att få upp mina poäng. Dessa tre prov innebär väldigt mycket plugg. Jag känner en oerhört prestationångest. Jag vet att jag inte kan göra mer än vad jag kan, men jag vill klara proven. Jag måste klara dem! Och för att göra det måste jag plugga jättemycket varje dag. Och det i sin tur ger mig knappt någon fritid alls. Jag har blivit tillräckligt mogen för att kunna välja bort nöjen för att jag måste plugga. Så enkelt är det.

Men det verkar inte vissa personer förstå. Jag kan inte gå ut på krogen till exempel en fredag. Jag måste plugga. Jag må låta tråkig och bitter men jag måste. Jag kan inte åka iväg nånstans och vara borta hela dagen/kvällen. Jag missar timmar då jag kan plugga. Dessa timmar är livsviktiga för mig.

När jag säger att jag inte kan för att jag måste plugga får man skit. Det gör mig oerhört irriterad. Jag hindrar inte någon från att göra något bara för att jag måste plugga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0