© The naked truth

I söndags natt sov jag jättedåligt och drömde många konstiga drömmar. Jag kunde knappt urskilja fantasi och verklighet när jag vaknade. Under hela dagen kändes allt overkligt. Den lilla promenaden till bussen på morgonen fick mig att känna mig illa till mods. Sedan dess har jag varit på ett ganska konstigt humör. Jag är inte glad men även inte ledsen. Allt känns bara väldigt konstigt. Och jag har ingen kontroll. Jag ogillar att inte veta vad som står på. I och med det kan jag heller inte försöka lösa situationen. Jag har även börjat tänka på mig och mitt liv väldigt mycket. Förstå mig rätt. Vad vill jag? Gör jag någon nytta? Vad vill jag få ut av mitt liv? You name it. Kanske har det med mörkret att göra? Stämmer det att folk kan bli "höstdeprimerade"?

Till råga på allt stressar jag konstant. Det finns ingen stund då jag bara tar det lugnt. Går jag till bussen, som jag gör tio minuter innan bussens ankomst nästan halvspringer jag för att inte komma försent till jobbet. Det tar högst 4 minuter till hållplatsen vill jag bara påpeka då. Jag stressar på jobbet. Jag stressar när jag ska hem. Jag känner mig stressad för att bli trött och även när jag ska försöka sova. Jag känner mig till och med stressad nu. Jag kan aldrig slappna av! Jag försöker alltid påminna mig själv om att ta ett djupt andetag och bara vara lugn. Det är lättare sagt än gjort. Det känns som att det aldrig finns tid till någonting. Om det finns någon trevlig prick som läser min blogg, som har något tips om detta, hjälp?!