Jag är så trött på SL
Nu när jag definitivt har tid att skriva måste jag passa på. För tillfället sitter jag fast i ett tåg precis innan Årstaberg. Tåget är helt utan ström och vi kommer inte ens ut. Jag har nu suttit har sedan fem i åtta. Det känns sådär. Jag känner hur klaustrofobin börjar krypa fram sakta men säkert. Dessutom vet de inte hur länge vi kommer sitta här, vilket gör mig ännu mer stressad. Det här är andra gången jag kommer försent till jobbet och det är en gång för mycket, tycker jag. Men det finns tyvärr inget jag kan göra. SL slutar aldrig förvåna mig. Får jag ingen kompensation för det här blir jag galen. Pengarna tickar iväg!
Kommentarer
Trackback
