© The naked truth

Det är mycket som har hunnit hända denna månad. Både bra saker men samtidigt mindre bra saker. Jag tänker inte gå ut med det negativa i bloggen då det endast inte involverar mig. Men vi har hanterat det bra och planerat in i det sista. Och sist men inte minst, vi har gjort det utan att stoppa huvudet i sanden, för att citera min mamma.

Nu till det roliga. Jag och älskling skriver oss på lägenheten i mars och det känns helt underbart. Nu har vi äntligen något som är vårt. Vi har även planerat massvis för lägenheten. Så som att måla om till att köpa nya möbler. Det behövs! Jag vill verkligen att lägenheten ska bli mer personlig. Mer oss.

Denna månad har även min storebror fyllt 31. Gud så tiden går snabbt. Jag kan inte låta bli och blicka tillbaka i tiden. Jag minns när jag brukade sova i hans rum på Torparstigen, när jag brukade gå hem till honom efter skolan, den gång han köpte en Hammarbytröja till mig på en av alla födelsedagar. Det jag verkligen älskar är när han kallar mig mullebull eller mulle(mamma och Magnus kallade mig för det när jag var liten, de kallar mig för det även i dag). När han kallar mig för det är det något i hans röst som verkligen övertygar mig om en oändlig syskonkärlek. Jag älskar när mamma och Magnus kallar mig för det. Trots att jag fyller 21 detta år. På något sätt får det mig att känna mig som den lilla Sandra jag en gång var. Som jag dock fortfarande är för Magnus och mamma.

Jag har även fått löneförhöjning. Jag tänker inte gå in på hur mycket men jag är jäkligt nöjd. Jag trodde inte att det skulle ske någon som helst förändring men ack så fel jag hade.

För två veckor sedan bowlade jag för första gången i mitt liv. Anledningen till att jag tidigare inte prövat på är för att jag var rädd för att skämma ut mig. Tro det eller ej. Det sitter i sedan barndomen. Jag kan ju tala om för er att jag har missat något så frukansvärt roligt. Nu vill jag bowla hela tiden. Jag älskar't!

>