© The naked truth

Den där så kallade duschkabinen som ena killen skulle gå och kika efter om dem hade satt in(för att citera honom) var nog det äckligaste jag har varit med om. I går bestämde vi oss för att gå och se efter och kanske mot all förmodan duscha. Vi gick till nummer fem(vi bor på 17!) och gick sedan ner i källaren där lampan inte fungerade så vi lirkade oss fram till en skitig dörr där texten "pannrum & dusch" löd. Redan där kände jag hur jag mer och mer fick panik av att duscha i denna så kallade duschkabin(jag förklarar sen varför jag skriver "så kallade"). Väl innanför denna dörr möts vi av pannrummet. Det rummet påminde mig lite av när Rose och Jack i filmen Titanic springer igenom maskinrummen när de blir jagade. I alla fall.. Tättinpå ser vi dörren till duschen och vi öppnar och min haka nuddar genast golvet. Det var ett väldigt litet rum, helkaklat i en röd ful färg och i vitt. De fanns inget toalettpapper, golvet var smutsigt av gammal intorkad lera, det var en sådan stor hårtuss i avloppet att jag skulle kunna göra en mössa av det och duschdraperiet ska vi inte ens tala om!

Jag vägrade. Aldrig att jag sätter min bara fot på det äckliga golvet! Trodde jag. Jag satt och velade som fan när jag tillslut beslöt mig för att inte vara så mesig(?). Jag var tvungen att duscha så det var bara att bita i det förbannat sura äpplet. Jag stod på tå under hela tiden som jag befann mig i detta rum. Nu såhär i efterhand känns det sisådär i att ha duschat där och jag tänker faktiskt aldrig göra det igen. OM det verkligen är kris kanskekanske jag kan göra det. Annars åker jag till min mamma! Jag kan säga så utan att känna mig töntig då jag faktiskt har testat.