Dag 22 – Det här saknar jag
Jag saknar högstadietiden och i början av gymnasiet. Alla umgicks med alla och var dessutom schyssta mot varandra.
Jag minns alla gånger jag satt framför datorn flera timmar efter midnatt med olika vänner. Vi hade varsin dator och satt och chattade med vänner, lyssnade på musik, flamsade, tog massvis med foton och bara hade det jävligt roligt.
Det jag minns bäst är när jag brukade vara med Jossan, en bra vän till mig. Vi umgicks väldigt mycket under högstadietiden. Jag saknar det som fan! Vi hade jätteroligt tillsammans och vi skrattade konstant. Det hände flera gånger att vi satt mitt i natten framför varsin dator, grymt övertrötta och skrattade åt allt och ingenting. Jag minns även en gång då vi hörde något i hallen på nedervåningen och fick för oss att någon har brytit sig in(då det i själva verket spökade). Vi sprang till köket, samlade på oss knivar(fråga mig inte varför, vi hade ändå ingen chans mot den påhittade inbrottstjuven) och låste sedan in oss i datorrummet i väntan på att mamma eller min låtsaspappa skulle komma hem. Vi har haft grymt roliga tider tillsammans och det är jag glad över.
I början av gymnasiet lyckades jag återigen återförenas med min barndomskompis Beatrice. Totally awesome! Jag lyckades även hitta några fler vänner. Vi hade vårat gäng och vi ägde. Även vi hade det sjukt roligt tillsammans. Alla gånger vi festat tillsammans, haft tjejkvällar med skitsnack om allt mellan himmel och jord, alla besök i gymnasiets kaféteria, alla härliga stunder tillsammans!
Tyvärr så förändras rätt mycket med tiden. De jag har bäst kontakt med efter alla dessa år är Beatrice och Josefin. Det känns sjukt tråkigt men jag har valt de vänner jag vet är lojala. Men jag är lycklig att jag har dessa två töser i mitt liv, mer eller mindre. Det blir inte mycket tid över när man jobbar och pluggar.
Jag minns alla gånger jag satt framför datorn flera timmar efter midnatt med olika vänner. Vi hade varsin dator och satt och chattade med vänner, lyssnade på musik, flamsade, tog massvis med foton och bara hade det jävligt roligt.
Det jag minns bäst är när jag brukade vara med Jossan, en bra vän till mig. Vi umgicks väldigt mycket under högstadietiden. Jag saknar det som fan! Vi hade jätteroligt tillsammans och vi skrattade konstant. Det hände flera gånger att vi satt mitt i natten framför varsin dator, grymt övertrötta och skrattade åt allt och ingenting. Jag minns även en gång då vi hörde något i hallen på nedervåningen och fick för oss att någon har brytit sig in(då det i själva verket spökade). Vi sprang till köket, samlade på oss knivar(fråga mig inte varför, vi hade ändå ingen chans mot den påhittade inbrottstjuven) och låste sedan in oss i datorrummet i väntan på att mamma eller min låtsaspappa skulle komma hem. Vi har haft grymt roliga tider tillsammans och det är jag glad över.
I början av gymnasiet lyckades jag återigen återförenas med min barndomskompis Beatrice. Totally awesome! Jag lyckades även hitta några fler vänner. Vi hade vårat gäng och vi ägde. Även vi hade det sjukt roligt tillsammans. Alla gånger vi festat tillsammans, haft tjejkvällar med skitsnack om allt mellan himmel och jord, alla besök i gymnasiets kaféteria, alla härliga stunder tillsammans!
Tyvärr så förändras rätt mycket med tiden. De jag har bäst kontakt med efter alla dessa år är Beatrice och Josefin. Det känns sjukt tråkigt men jag har valt de vänner jag vet är lojala. Men jag är lycklig att jag har dessa två töser i mitt liv, mer eller mindre. Det blir inte mycket tid över när man jobbar och pluggar.
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Jag minns en av de första gångerna vi sågs. Utan att säga något, vi kollade bara på varandra. Det var på Skyttorpsskolan i Salem. Jag var med min kompis och du var med dina.
Det var på sensommaren och det var lite småkyligt utomhus. Du kom i en vit volvo med tre andra killar. Föraren kände jag sedan tidigare, men det var något med dig som intresserade mig. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad. Vi pratade inte utan bytte bara några få blickar. Jag hade aldrig kunnat tro att vi, många år senare skulle sitta tillsammans i Södertälje och dela lägenhet som sambos. Att vi skulle prata om en framtid tillsammans.
Efter 3 år tillsammans och ca 8 månader som vänner, känns det fortfarande overkligt att jag har funnit just dig. Att det är dig jag vill dela mitt liv med. Att det är dig jag älskar. Att du är min andra halva. Att allt jag känner är ömsesidigt. Jag älskar dig över hela mitt hjärta, Rickard!
Det var på sensommaren och det var lite småkyligt utomhus. Du kom i en vit volvo med tre andra killar. Föraren kände jag sedan tidigare, men det var något med dig som intresserade mig. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad. Vi pratade inte utan bytte bara några få blickar. Jag hade aldrig kunnat tro att vi, många år senare skulle sitta tillsammans i Södertälje och dela lägenhet som sambos. Att vi skulle prata om en framtid tillsammans.
Efter 3 år tillsammans och ca 8 månader som vänner, känns det fortfarande overkligt att jag har funnit just dig. Att det är dig jag vill dela mitt liv med. Att det är dig jag älskar. Att du är min andra halva. Att allt jag känner är ömsesidigt. Jag älskar dig över hela mitt hjärta, Rickard!
Dag 20 – Den här månaden
Det är mycket som har hunnit hända denna månad. Både bra saker men samtidigt mindre bra saker. Jag tänker inte gå ut med det negativa i bloggen då det endast inte involverar mig. Men vi har hanterat det bra och planerat in i det sista. Och sist men inte minst, vi har gjort det utan att stoppa huvudet i sanden, för att citera min mamma.
Nu till det roliga. Jag och älskling skriver oss på lägenheten i mars och det känns helt underbart. Nu har vi äntligen något som är vårt. Vi har även planerat massvis för lägenheten. Så som att måla om till att köpa nya möbler. Det behövs! Jag vill verkligen att lägenheten ska bli mer personlig. Mer oss.
Denna månad har även min storebror fyllt 31. Gud så tiden går snabbt. Jag kan inte låta bli och blicka tillbaka i tiden. Jag minns när jag brukade sova i hans rum på Torparstigen, när jag brukade gå hem till honom efter skolan, den gång han köpte en Hammarbytröja till mig på en av alla födelsedagar. Det jag verkligen älskar är när han kallar mig mullebull eller mulle(mamma och Magnus kallade mig för det när jag var liten, de kallar mig för det även i dag). När han kallar mig för det är det något i hans röst som verkligen övertygar mig om en oändlig syskonkärlek. Jag älskar när mamma och Magnus kallar mig för det. Trots att jag fyller 21 detta år. På något sätt får det mig att känna mig som den lilla Sandra jag en gång var. Som jag dock fortfarande är för Magnus och mamma.
Jag har även fått löneförhöjning. Jag tänker inte gå in på hur mycket men jag är jäkligt nöjd. Jag trodde inte att det skulle ske någon som helst förändring men ack så fel jag hade.
För två veckor sedan bowlade jag för första gången i mitt liv. Anledningen till att jag tidigare inte prövat på är för att jag var rädd för att skämma ut mig. Tro det eller ej. Det sitter i sedan barndomen. Jag kan ju tala om för er att jag har missat något så frukansvärt roligt. Nu vill jag bowla hela tiden. Jag älskar't!
>
Dag 19 – Detta ångrar jag
Det jag bland annat ångrar är att jag har litat på fel människor. Människor som på ett eller annat sätt har sårat mig. Dessa personer trodde jag att man verkligen kunde lita på. För det sa dem. Jag trodde på det till en början då dessa personer var rätt övertygande. När jag sedan fick höra hur mycket skit de egentligen pratade om mig blev jag väldigt chockad. Och ledsen så klart.
En grej jag fick höra var om hur jag uppfostrade min och R's hund. Och det angår dig på vilket sätt? Please tell me. En hund är en hund, that's it. Hunden ska inte ha en egen plats i soffan/sängen. Hunden ska inte dela macka med dig. EN HUND ÄR EN HUND! Anyway..
Det jag även ångrar är att jag har suttit och väntat i ja, vad ska vi säga, 10 år på en förändring från din sida. Ingenting har hänt. Jag har tjatat, jag har bett, jag har skitit i dig, jag har testat allt. Du struntar i det jag säger vilket i sig visar att du egentligen inte bryr dig. Du struntar i om vi har kontakt. Du har ditt eget nu och jag har mitt. Screw you.
Jag går inte och tänker på det jag ångrar. Då skulle jag bara må dåligt. Jag blickar framåt istället och tänker min och Rickards framtid. Det gör mig glad! Så, tack för mig.
En grej jag fick höra var om hur jag uppfostrade min och R's hund. Och det angår dig på vilket sätt? Please tell me. En hund är en hund, that's it. Hunden ska inte ha en egen plats i soffan/sängen. Hunden ska inte dela macka med dig. EN HUND ÄR EN HUND! Anyway..
Det jag även ångrar är att jag har suttit och väntat i ja, vad ska vi säga, 10 år på en förändring från din sida. Ingenting har hänt. Jag har tjatat, jag har bett, jag har skitit i dig, jag har testat allt. Du struntar i det jag säger vilket i sig visar att du egentligen inte bryr dig. Du struntar i om vi har kontakt. Du har ditt eget nu och jag har mitt. Screw you.
Jag går inte och tänker på det jag ångrar. Då skulle jag bara må dåligt. Jag blickar framåt istället och tänker min och Rickards framtid. Det gör mig glad! Så, tack för mig.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Oj, jag kan inte nog välja ut någon specifik födelsedag. Så länge jag kan minnas har jag blivit uppvaktad av familj, släkt och vänner på bästa tänkbara sätt. Mamma har alltid gjort sitt yttersta att baka mina favoritkakor och köpt de kakor hon vet att jag älskar. För mig är det kärlek och uppskattning.
När jag var liten och bodde hemma brukade mamma ge mig frukost på sängen och kanske sjunga en liten trudelutt. Hon satte alltid ett litet ljus i min macka. Det minns jag så väl. Ibland fick jag även en liten present.
Nu på senaste åren har jag istället fått frukost på sängen av min sambo. Och det klagar jag inte direkt på. Jag tycker det är supermysigt. När jag fyllde 20 förra året blev jag väckt av massvis med pussar och lite frukost. Det jag sedan fick beskåda var detta fina halsband R köpt till mig.
När jag var liten och bodde hemma brukade mamma ge mig frukost på sängen och kanske sjunga en liten trudelutt. Hon satte alltid ett litet ljus i min macka. Det minns jag så väl. Ibland fick jag även en liten present.
Nu på senaste åren har jag istället fått frukost på sängen av min sambo. Och det klagar jag inte direkt på. Jag tycker det är supermysigt. När jag fyllde 20 förra året blev jag väckt av massvis med pussar och lite frukost. Det jag sedan fick beskåda var detta fina halsband R köpt till mig.
Dag 17 – Mitt favoritminne
Oj, vad svårt. Jag har många favoritminnen. Jag kan dra upp några av dem.
När jag var liten, mellan sisådär ett till sex år bodde jag på Mosshagen i Salem. Det var jag, mamma, pappa och storebror. Precis som det skulle vara. Pappa brukade ta med mig ut i skogen och leka. Då han själv hade intresset för att vistas och fota i skogen passade han på att ta med mig. Vi brukade även besöka fårhagen som då fanns i Salem. Vi matade och klappade fåren. Jag minns tyvärr inga direkta stunder från den här tiden. Men jag har sett foton och kan minnas väldigt svagt. Det jag minns är att jag älskade dessa stunder med min pappa. På alla foton vi har från skogspromenaderna ser jag alltid så glad ut. Jag ler, skrattar och ser ut att må bra. Synd bara att det vände väldigt snabbt.
När jag blev lite äldre flyttade Mamma och hennes nya man till Torparstigen i Salem. Då bodde min bror fortfarande hemma vid 19-års åldern. Jag minns att jag brukade sova i hans rum. Vi kollade på TV och umgicks som syskon. Jag och min storebror har aldrig bråkat i hela våra liv. Och det är sant, inte ett minsta lilla tjafs. Det värsta vi har gjort mot varandra är att peka finger och det var knappt seriöst. För mig är det fullkomligt obegripligt då jag hör om alla andra syskon som i princip slår ihjäl varandra med glåpord. Inte ens i dag, i vuxen ålder har vi blivit osams. Jag är väldigt glad över det dock. Jag är så stolt över min bror och hur han är som person. Han är den bästa bror jag någonsin kan önska mig. Han gör allt för mig och jag gör allt för honom.
När jag var liten brukade jag och mammas familj åka någonstans varje sommar. Utomlands eller inom norden. Var det inom norden brukade vi bila. Det var en gång vi skulle bila, minns jag inte helt fel var det ned till Danmark. Det tar ganska många timmar om någon missat det. Men då hade min låtsaspappa laddad upp med många olika typer av pennor, ritblock, målarhäften, you name it. Han hade verkligen ansträngt sig för att göra resan så rolig som möjligt för oss ungar. Han hade även slängt ihop lite godis också. Det uppskattade jag verkligen jättemycket. Han hade inte behövt köpa godis eller pennor, han hade inte behövt göra något alls. Han hade kunnat låta oss sitta där i tristess och bli spralliga i benen. Men det gjorde han inte. Han brydde sig.
När jag var liten, mellan sisådär ett till sex år bodde jag på Mosshagen i Salem. Det var jag, mamma, pappa och storebror. Precis som det skulle vara. Pappa brukade ta med mig ut i skogen och leka. Då han själv hade intresset för att vistas och fota i skogen passade han på att ta med mig. Vi brukade även besöka fårhagen som då fanns i Salem. Vi matade och klappade fåren. Jag minns tyvärr inga direkta stunder från den här tiden. Men jag har sett foton och kan minnas väldigt svagt. Det jag minns är att jag älskade dessa stunder med min pappa. På alla foton vi har från skogspromenaderna ser jag alltid så glad ut. Jag ler, skrattar och ser ut att må bra. Synd bara att det vände väldigt snabbt.
När jag blev lite äldre flyttade Mamma och hennes nya man till Torparstigen i Salem. Då bodde min bror fortfarande hemma vid 19-års åldern. Jag minns att jag brukade sova i hans rum. Vi kollade på TV och umgicks som syskon. Jag och min storebror har aldrig bråkat i hela våra liv. Och det är sant, inte ett minsta lilla tjafs. Det värsta vi har gjort mot varandra är att peka finger och det var knappt seriöst. För mig är det fullkomligt obegripligt då jag hör om alla andra syskon som i princip slår ihjäl varandra med glåpord. Inte ens i dag, i vuxen ålder har vi blivit osams. Jag är väldigt glad över det dock. Jag är så stolt över min bror och hur han är som person. Han är den bästa bror jag någonsin kan önska mig. Han gör allt för mig och jag gör allt för honom.
När jag var liten brukade jag och mammas familj åka någonstans varje sommar. Utomlands eller inom norden. Var det inom norden brukade vi bila. Det var en gång vi skulle bila, minns jag inte helt fel var det ned till Danmark. Det tar ganska många timmar om någon missat det. Men då hade min låtsaspappa laddad upp med många olika typer av pennor, ritblock, målarhäften, you name it. Han hade verkligen ansträngt sig för att göra resan så rolig som möjligt för oss ungar. Han hade även slängt ihop lite godis också. Det uppskattade jag verkligen jättemycket. Han hade inte behövt köpa godis eller pennor, han hade inte behövt göra något alls. Han hade kunnat låta oss sitta där i tristess och bli spralliga i benen. Men det gjorde han inte. Han brydde sig.
Dag 16 – Min första kyss
Ska jag var helt uppriktigt kan jag tyvärr inte minnas min första kyss. Men jag får väl hoppas att den var som den första kyssen ska vara.
Att det pirrar i magen, man är jättenervös och inte vet riktigt hur man ska gå till väga. Med tunga, utan tunga? Ja, begreppet kyss hade jag förmodligen inte lärt mig i den åldern.
Dag 15 – Mina drömmar
På den senaste tiden har jag drömt väldigt mycket och ofta. Jag vet inte riktigt vad det beror på, kanske för att det händer mycket i mitt liv just och jag är full av känslor.
Mina mardrömmar brukar oftast bestå av att jag tappar tand efter tand, eller att jag har något typ av problem med tänderna. Och jag som verkligen hatar när det är problem med tänderna samt tandläkaren hatar när jag drömmer detta. Jag brukar även drömma väldigt mycket om att jag blir lämnad av människor jag älskar. För mig är det här jobbigast då jag alltid vaknar med en sådan ångest jag knappt kan hantera. Jag kan ligga och kallsvettas i flera timmar efter en extremt jobbig mardröm. Oftast brukar jag kunna hantera det jag drömmer.
Ja, till de positiva och glada drömmarna då. Här blev det nästan lite svårare. Jag anser att alla drömmar förutom mardrömmar är "vanliga" drömmar. På senaste tiden har jag drömt om att jag åker till exakt samma paradisö i varje dröm men med olika människor. Jag beter mig även annorlunda och har på mig andra kläder. Jättekonstigt.
Dag 14 – mitt jobb
Från början stod det "dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?". Tyckte det var tråkigt att skriva om det igen så jag ändrade. Men lite förändringar har väl inget dött av? Ändrade till "mitt jobb" i brist på fantasi.
Jag jobbar på Hi3G Access AB som receptionist samt i backoffice. Hi3G Acces AB är mobiloperatören Tre, för er som inte hajade det. Jag tänker inte gå in på exakta detaljer om vad vi gör men kan berätta lite i alla fall.
I receptionen gör vi som alla receptionister. Tar emot kunder som behöver hjälp, tar emot besök, bud och alla olika typer av leveranser. Växeln finns även i receptionen där vi tar emot olika slags samtal. Allt från mindre trevliga till trevliga samtal. Vanligtvis sitter vi två i receptionen.
I backoffice behandlar kundbrev, tar emot reklamationer och skannar in alla avtal. Här inne brukar fyra personer sitta.
Jag trivs jättebra med mitt jobb(som jag har skrivit tidigare) samt med mina arbetskamrater. Vi är en härlig grupp!
Det här jobbet har gett mig väldigt mycket. På många olika sätt. Jag har en inkomst jag är nöjd med till att börja med. För mig gör det väldigt mycket då jag ogillar att behöva låna eller leva på någon annan. Men vem tycker om att göra det? Jag har även fått mycket bättre självförtroende och självkänsla. Jag tror mer på mig själv än vad jag gjorde tidigare. Jag är även mycket mindre blyg till fritt främmande människor.
Jag minns när jag gick hem för den första lediga helgen. Jag kände hur jag verkligen var fylld av en otrolig självkänsla. Jag blev glad över hur dessa människor litade på mig att jag klarade av de uppgifter jag fick. Det kändes jävligt bra!
Dag 13 – Den här veckan
Det har i och för sig bara gått tre dagar på denna vecka men hittills har allt flytit på ganska bra. Jag har varit extremt trött om morgonen(jävla vinter och mörker, I don't like you). Hade det inte varit för att jag jobbar så hade jag stannat hemma och sovit hela dagen. Och ja, det hade jag gjort. Jag kan somna när som helst, var som helst. Men nu ska vi inte gå in på det.
Alla dessa dagar som hunnit passera har jag och älskling avslutat med en film. För mig är det ett sätt att varva ned vilket jag behöver om vardagrna. Under dagarna är jag så stressad och fokuserad på jobbet.
Jag har egentligen inte gjort någut som sticker ut. I går när jag kom hem hade R gjort en jättefin middag med tända ljus och myspys. Egengjord pasta á la carbonara. Vilken superkock man har där hemma! Jag uppskattade det verkligen jättemycket då jag var jättetrött och utmattad. Han vet verkligen hur han ska handskas med mig.
Resten av veckan kommer nog se ut som de tidigare dagarna. En grej som sticker ut är att min låtsaspappa fyller år i morgon. Då ska vi äta lite god mat och umgås. Vore trevligt om vi skulle spela lite spel.
Fredagen blir nog lugn om inget annat dyker upp. Lite fredagsmys sådär.
Alla dessa dagar som hunnit passera har jag och älskling avslutat med en film. För mig är det ett sätt att varva ned vilket jag behöver om vardagrna. Under dagarna är jag så stressad och fokuserad på jobbet.
Jag har egentligen inte gjort någut som sticker ut. I går när jag kom hem hade R gjort en jättefin middag med tända ljus och myspys. Egengjord pasta á la carbonara. Vilken superkock man har där hemma! Jag uppskattade det verkligen jättemycket då jag var jättetrött och utmattad. Han vet verkligen hur han ska handskas med mig.
Resten av veckan kommer nog se ut som de tidigare dagarna. En grej som sticker ut är att min låtsaspappa fyller år i morgon. Då ska vi äta lite god mat och umgås. Vore trevligt om vi skulle spela lite spel.
Fredagen blir nog lugn om inget annat dyker upp. Lite fredagsmys sådär.
Dag 12 – I min handväska
Jag hade tänkt att fota min väska och innehållet bl.a. men det kändes urtrist. Så tänker använda mig av bilder tagna från internet istället då min kamera inte är den bästa heller.
I min väska bär jag med mig ganska mycket. Vi kan ju börja med min kära mobil. Jag bär med mig den var jag en går till och med på toaletten. Haha!
Något jag alltid bär med mig är även min almenacka. Det är superviktigt då jag alltid skriver upp var jag sitter på jobbet. Vi har ett roterande schema och sitter på olika platser varje dag vilket innebär olika tider nästan varje dag. Den är superviktig för mig!
I min väska bär jag med mig ganska mycket. Vi kan ju börja med min kära mobil. Jag bär med mig den var jag en går till och med på toaletten. Haha!
Något jag alltid bär med mig är även min almenacka. Det är superviktigt då jag alltid skriver upp var jag sitter på jobbet. Vi har ett roterande schema och sitter på olika platser varje dag vilket innebär olika tider nästan varje dag. Den är superviktig för mig!
Jag har även alltid min plånbok med mig. Behöver jag ens förklara varför?
Dessa tre materiella ting är tre viktiga saker för mig. Självklart har jag även massvis med småsaker. Puder, parfym, hårspray, näsdukar, matlåda(om jag jobbar), hemmanycklar, natogas(om någon skulle få för sig att överfalla mig), massvis med pennor, tamponger, handkräm och handsprit. Jag har fördmodligen glömt något men det blir bara tråkigt att läsa om jag skriver upp en lista på allt.
Dag 11 – Mina syskon
Bild tagen från Google.
Jag sökte på "syskon" på Google och då kom denna söta bild fram.
Till att börja med vill jag berätta att jag har en hel drös av syskon. Egentligen är inte alla "riktiga" syskon. Men för mig spelar det ingen roll. Jag älskar dem lika mycket ändå. Jag kallar dem även kort och gott för syster eller bror. Jag tycker inte att det behövs nämnas att de är mina låtsassyskon.
Jag har fem systrar. Då fyra av dem är på pappas sida. Fyra underbara kvinnor. Några av dem har jag lite bättre kontakt med. Jag tycker om dessa tjejer jättemycket och är glad över att ha de i mitt liv.
Den femte systern finns på mammas sida. Som jag dessvärre knappt har någon kontakt med tack vare olika omständigheter. Jag älskar henne oerhört mycket och jag skulle göra allt för att få skydda henne som en storasyster skall göra.
Sedan har jag tre bröder. En storebror som jag gör allt för och tvärtom. Sedan två lillebrorsor som jag även älskar(mycket kärlek, inte sant?). Den minsta lillen går i mellanstadiet och den mellersta är i sina unga tonårsår.
Jag tycker om att min familj är stor. Det finns alltid någon att prata med och vi alla ställer upp för varandra. Det är jag tacksam över.
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
- Blåa jeans som för övrigt ser svarta ut på bilden från Tiger Of Sweden.
- Hade dock inte denna tröja på mig på jobbet. Då hade jag en mörkblå kofta från Gina Tricot som jag älskar.
- Min favoritklocka från Friis&Company. En sådan ovanför fast svart.
- Mina underbara kängor från Din Sko. Använder dessa flitigt! Älskar dem.
Dag 09 – Min tro
Jag tror inte direkt på någon religion. Jag kallar mig faktiskt för ateist. För mig är det svårt att tro att en viss Gud skapade människan. Jag tror snarare att det från början var några enstaka celler som byggdes upp av varandra och tillslut, efter många många år blev det en människa. Och som vi har utvecklats!
Jag skulle heller inte kunna tänka mig att leva utefter en religion. För mig blir det ett alldeles för icke-jagstyrt liv.
Jag klandrar dock inte dem som lever efter en viss religion. Såvida de inte beskyller sin religion då de begått brott och liknande. Som självmordsbombare till exempel.
Motivet för de flesta självmordsbombare är ofta religiöst. Och att beskylla sin tro eller Gud är för mig, helt sinnessjukt. Jag tror inte någon Gud "vill" att sina trogna ska ta livet av någon. Jag är inte jättepåläst om alla de religioner men lite fakta kan jag.
Jag skulle heller inte kunna tänka mig att leva utefter en religion. För mig blir det ett alldeles för icke-jagstyrt liv.
Jag klandrar dock inte dem som lever efter en viss religion. Såvida de inte beskyller sin religion då de begått brott och liknande. Som självmordsbombare till exempel.
Motivet för de flesta självmordsbombare är ofta religiöst. Och att beskylla sin tro eller Gud är för mig, helt sinnessjukt. Jag tror inte någon Gud "vill" att sina trogna ska ta livet av någon. Jag är inte jättepåläst om alla de religioner men lite fakta kan jag.
Dag 08 – Ett ögonblick
Jag minns en gång då du kom inspringandes i kafeterian med en bunt papper i handen. Jag satt med mina vänner och spelade kort och hade roligt. Du skrek något om min blogg som finns på internet. Jag förstod inte vad du menade till en början. När du sedan förklarade förstod jag direkt. Jag reste mig upp och försökte ta tag i de papper som jag tyckte tillhörde mig. Du hade rotat i mitt liv. Din ynkrygg.
När du sedan yttrade dig om att jag levde med alkoholister och själv var på väg att bli en medan du levde med akademiker(ack vilket fint ord, inte sant? Och då vill jag bara påpeka att min mamma också har en akademisk utbildning) reste jag mig snabbt upp och tryckte ansiktet mot dig och frågade "vadfan är det du säger?". I samma veva försökte jag återigen rycka de hederliga papper ur din näve samtidigt som du tar i med all kraft du har och slår mig i mellangärdet med en knuten näve. Jag kunde inte tro mina ögon. Jag föll tillbaka ned i stolen samtidigt som jag tappade andan i många långa och jobbiga sekunder. Ingen kunde tro sina ögon. Varken jag, mina vänner eller de lärare som skådade denna händelse.
Du sprang snabbt som attan samtidigt som du skrek att "nu ska du minsann gå upp till rektorn". Jag tänkte att det är väl inga problem. Han har slagit mig och han ska få sota för det här.
Väl uppe hos rektorn rådde det nästintill krig. En av de vänner som har varit med om den äldre historien med samma kille följde med. För att vinna det här måste jag bete mig moget och inte skrika, tänkte jag. Jag talade lugnt men väldigt bestämt. Förklarade hela situationen och allt som hänt tidigare. Rektorn verkade inte ett dugg bekymrad. Jag blev inte förvånad faktiskt.
Det hela slutade med att jag var tvungen att polisanmäla händelsen. Inte rektorn, inte skolan, ingen lärare. Utan jag, offret som hade blivit utsatt för misshandel.
Det enda polisen var benägen till att göra trots att jag hade ca 6-7 vittnen var att skicka hem ett papper från brottsofferjouren. Dekadent rättsystem? Ja, jag tycker det. Jag har aldrig fått erfara att det svenska rättsystemet fungerar bra.
När du sedan yttrade dig om att jag levde med alkoholister och själv var på väg att bli en medan du levde med akademiker(ack vilket fint ord, inte sant? Och då vill jag bara påpeka att min mamma också har en akademisk utbildning) reste jag mig snabbt upp och tryckte ansiktet mot dig och frågade "vadfan är det du säger?". I samma veva försökte jag återigen rycka de hederliga papper ur din näve samtidigt som du tar i med all kraft du har och slår mig i mellangärdet med en knuten näve. Jag kunde inte tro mina ögon. Jag föll tillbaka ned i stolen samtidigt som jag tappade andan i många långa och jobbiga sekunder. Ingen kunde tro sina ögon. Varken jag, mina vänner eller de lärare som skådade denna händelse.
Du sprang snabbt som attan samtidigt som du skrek att "nu ska du minsann gå upp till rektorn". Jag tänkte att det är väl inga problem. Han har slagit mig och han ska få sota för det här.
Väl uppe hos rektorn rådde det nästintill krig. En av de vänner som har varit med om den äldre historien med samma kille följde med. För att vinna det här måste jag bete mig moget och inte skrika, tänkte jag. Jag talade lugnt men väldigt bestämt. Förklarade hela situationen och allt som hänt tidigare. Rektorn verkade inte ett dugg bekymrad. Jag blev inte förvånad faktiskt.
Det hela slutade med att jag var tvungen att polisanmäla händelsen. Inte rektorn, inte skolan, ingen lärare. Utan jag, offret som hade blivit utsatt för misshandel.
Det enda polisen var benägen till att göra trots att jag hade ca 6-7 vittnen var att skicka hem ett papper från brottsofferjouren. Dekadent rättsystem? Ja, jag tycker det. Jag har aldrig fått erfara att det svenska rättsystemet fungerar bra.
Dag 07 – Min bästa vän
Min bästa vän ska vara någon som är lojal vad det än gäller. Som ska ge mig goda råd och inte bara säga de saker jag vill höra, utan de saker jag måste höra. Det ska vara en människa som orkar lyssna när jag är ledsen och mår dåligt.
Och trots milavstånd ska denne komma om det behövs.
Kort och gott.
Och trots milavstånd ska denne komma om det behövs.
Kort och gott.
Dag 06 – Min dag
Min dag ville jag helst spendera i sängen med min älskling. Det var alldeles för svårt att inte ligga kvar i morse när klockan ringde. Jag var jättetrött, jag låg perfekt, kudden var som skönast och Rickard låg brevid mig.
Men istället gick jag upp för att vanka iväg till jobbet. Men inte klagar jag på det. Jag har haft en jättebra dag på jobbet trots att eftermiddagen var ganska sysslolös i receptionen. Som den nästan alltid är varje eftermiddag, varje dag och varje vecka. Men har man rätt sällskap, som jag alltid har, blir timmarna mycket roligare. I dag sällskapade jag med min teamledare. Hon får en alltid att skratta.
Kvällen ska jag spendera framför tvn med R tror jag. Blir nog inget mer avancerat än så och jag gillar't. I dag är jag extra trött och känner mig extra seg i kroppen. Jag känner hur huvudet inte hänger mig och bara hänger där. Haha!
Men istället gick jag upp för att vanka iväg till jobbet. Men inte klagar jag på det. Jag har haft en jättebra dag på jobbet trots att eftermiddagen var ganska sysslolös i receptionen. Som den nästan alltid är varje eftermiddag, varje dag och varje vecka. Men har man rätt sällskap, som jag alltid har, blir timmarna mycket roligare. I dag sällskapade jag med min teamledare. Hon får en alltid att skratta.
Kvällen ska jag spendera framför tvn med R tror jag. Blir nog inget mer avancerat än så och jag gillar't. I dag är jag extra trött och känner mig extra seg i kroppen. Jag känner hur huvudet inte hänger mig och bara hänger där. Haha!
Dag 05 – Vad är kärlek?
Kärlek för mig är att vakna brevid den man älskar. Att känna sig uppskattad och älskad.
Kärlek för mig är att trivas med sina jobbkollegor. Att kunna skratta tillsammans och kunna skämta.
Kärlek för mig är att umgås med familjen. Att alltid kunna prata med varandra vad det än gäller.
Kärlek för mig är att kunna älska sig själv. Att inse sina brister och även acceptera att man inte är perfekt.
Kärlek för mig är att trivas med sina jobbkollegor. Att kunna skratta tillsammans och kunna skämta.
Kärlek för mig är att umgås med familjen. Att alltid kunna prata med varandra vad det än gäller.
Kärlek för mig är att kunna älska sig själv. Att inse sina brister och även acceptera att man inte är perfekt.
Dag 04 – Det här åt jag i dag
I morse när klockan slog 06.15 slängde jag i mig lite naturell yogurt. Det äter jag varje morgon. Oftast har jag ingen som helst matlust men kan ändå känna mig hungrig. Då duger yoghurt alldeles utmärkt.
Till lunch käkade jag min berömda och übergoda korvstroganoff som jag lyckades mecka ihop i går. Den smakade lika gott som i går.
På eftermiddagen blev det en bit kladdkaka då vi på jobbet firade våran teamledare som fyller år i dag.
Till middag blev det bara tomatsoppa med makaroner. Enkelt men jättegott!
Det här inlägget känns jättetråkigt vilket ni förmodligen också tycker. Men jag håller mig till listan ;)
Till lunch käkade jag min berömda och übergoda korvstroganoff som jag lyckades mecka ihop i går. Den smakade lika gott som i går.
På eftermiddagen blev det en bit kladdkaka då vi på jobbet firade våran teamledare som fyller år i dag.
Till middag blev det bara tomatsoppa med makaroner. Enkelt men jättegott!
Det här inlägget känns jättetråkigt vilket ni förmodligen också tycker. Men jag håller mig till listan ;)
Dag 03 – Mina föräldrar
Ja, var ska jag börja. Innan mina föräldrar skildes var allt som det ska vara i en "normal" familj. Mamma älskade mig och pappa älskade mig. De utförde olika aktiviteter med mig och min storebror. Pappa och jag hade vår egna aktivitet. Vi brukade gå ut i skogen och bara vandra runt och leka som ett barn ska göra med sin far. Ibland kunde vi gå till fårhagen som finns vid Bondestigen i Salem. Det finns dock inga får kvar. Vi brukade mata dem med knäckebröd och ibland kunde jag blir rädd för fåren. Då höll han om mig och berättade att det inte var farligt, att de bara var hungriga. Jag minns dessa ord väl.
Jag vet inte vad som hände när de skildes. Kärleken hade väl försvunnit. Pappa träffade en ny och mamma träffade en ny. De flyttade ihop och jag fick plötsligt många fler syskon än vad jag någonsin räknat med.
Pappa slutade med åren att ens hitta på något med mig. Jag kände mig lämnad och förstod inte riktigt varför allt blev som det blev. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hände. Det är många jobbiga år jag inte ens tänker dra upp i bloggen som är alldeles för komplicerade och privata, men kort och gott. Jag tappade kontakten med min egen pappa trots att vi bodde under samma förbannade tak.
Mamma stöttade mig som en mamma ska göra. Hon har aldrig svikit mig. Aldrig. Visst, vi hade ett "uppehåll" i några år då jag var som mest rebell. Men både hon och jag visste att vi alltid kommer älska varandra. Jag vet det fortfarande. Det var en dag som jag packade mitt pick och pack och drog hemifrån. Jag kände att jag behövde frihet och utrymme. Behövde vara ifrån folk som ställde för höga krav på mig. Och det här var under den jobbigaste perioden i mitt liv. Allt hände på en och samma gång. Men under denna stund grät jag mycket och allt gjorde så ont för att jag lämnade mamma. Jag visste att jag sårade henne. Jag visste även att jag alltid skulle älska henne villkorslöst.
I dag har jag och mamma bra kontakt. Vi ses lite sällan tack vare att jag bor en bit bort och är utan körkort. Men vi försöker ringa, smsa, maila och hålla kontakten via facebook. Vi försöker också ses så ofta vi kan och orkar. Och så mycket som jag älskar henne kommer jag aldrig älska någon. Hon har gjort allt för mig och hon kommer aldrig tveka. Hon finns där när jag behöver henne och hon är ärlig mot mig. Vilket jag behöver! Ibland är det svårt att inse vad som är bäst för en själv.
Pappa och jag har dessvärre en väldigt dålig kontakt i dagsläget. Vi träffas aldrig förutom på födelsedagar och liknande. Ska jag vara helt ärlig så har jag gett upp hoppet om att återfå den relation vi en gång hade. Självklart bryr jag mig om honom men det är svårt att visa kärlek när jag inte får något tillbaka. Han har sin familj nu och hör av sig när han kan, jag får nöja mig med det. Kan inte han anpassa sig får jag göra det.
Jag vet inte vad som hände när de skildes. Kärleken hade väl försvunnit. Pappa träffade en ny och mamma träffade en ny. De flyttade ihop och jag fick plötsligt många fler syskon än vad jag någonsin räknat med.
Pappa slutade med åren att ens hitta på något med mig. Jag kände mig lämnad och förstod inte riktigt varför allt blev som det blev. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hände. Det är många jobbiga år jag inte ens tänker dra upp i bloggen som är alldeles för komplicerade och privata, men kort och gott. Jag tappade kontakten med min egen pappa trots att vi bodde under samma förbannade tak.
Mamma stöttade mig som en mamma ska göra. Hon har aldrig svikit mig. Aldrig. Visst, vi hade ett "uppehåll" i några år då jag var som mest rebell. Men både hon och jag visste att vi alltid kommer älska varandra. Jag vet det fortfarande. Det var en dag som jag packade mitt pick och pack och drog hemifrån. Jag kände att jag behövde frihet och utrymme. Behövde vara ifrån folk som ställde för höga krav på mig. Och det här var under den jobbigaste perioden i mitt liv. Allt hände på en och samma gång. Men under denna stund grät jag mycket och allt gjorde så ont för att jag lämnade mamma. Jag visste att jag sårade henne. Jag visste även att jag alltid skulle älska henne villkorslöst.
I dag har jag och mamma bra kontakt. Vi ses lite sällan tack vare att jag bor en bit bort och är utan körkort. Men vi försöker ringa, smsa, maila och hålla kontakten via facebook. Vi försöker också ses så ofta vi kan och orkar. Och så mycket som jag älskar henne kommer jag aldrig älska någon. Hon har gjort allt för mig och hon kommer aldrig tveka. Hon finns där när jag behöver henne och hon är ärlig mot mig. Vilket jag behöver! Ibland är det svårt att inse vad som är bäst för en själv.
Pappa och jag har dessvärre en väldigt dålig kontakt i dagsläget. Vi träffas aldrig förutom på födelsedagar och liknande. Ska jag vara helt ärlig så har jag gett upp hoppet om att återfå den relation vi en gång hade. Självklart bryr jag mig om honom men det är svårt att visa kärlek när jag inte får något tillbaka. Han har sin familj nu och hör av sig när han kan, jag får nöja mig med det. Kan inte han anpassa sig får jag göra det.
